Dadaism bygger på slumpmässighet och inom denna -ism är genomtänkta
regler fördömda.
Denna vinkling av modernism var en av de mest
provokativa inom konsten och litteraturen under slutet av 1800- och 1900-talet och det var inom ramarna för dadaism som flest produktioner blev gjorda under samma tid.
Ordet
"dada" som i sig är ett barnord och på franska betyder gunghäst kan
ses som ett för stort sammanträffade för att denna -ism fått namnet oplanerat.
Det sägs att de bara pekat på ett ord i en ordbok för att namnge genren. Namnet i sig är alltså en
protest mot allt vad samhället tycker då det inte är något riktigt ord egentligen.
Collagedikten är utvecklad av dadaister. Tekniken
går ut på att man tar slumpmässigt utvalda ord från en tidning och klistrar
ihop dem till ett mellanting mellan bildcollage och dikt. Man behövde dock inte
ta hela ord från en tidning, enstaka bokstäver som sattes ihop till en rytmisk
ljuddikt var också vanligt inom collagedikten.
De ansåg att för att en konstnär ska kunna
uttrycka sig på ett personligt sätt, som gör att verket blir rätt måste hen
använda ett eget språk. Vardagsspråket är urvattnat och förstört av olika
kompromisser vilka har varit tvungna att ske för att man ska kunna använda
samma språk som kommunikationsmedel. Om
konstnären använder sitt egna språk och betraktaren inte förstår detta är det dennes problem och inte konstnärens.
"Att vara mot detta manifest är det samma som att vara dadaist."Ur det dadaistiska manifestet från 1916
Det dadaistiska manifestet kom till efter att en
grupp poeter (Tristan Tzara, Hugo Ball och Hans
Arp) samlats i en lokal i Zürich och skrivit ett manifest i protest
mot alla tidigare -ismer, mot litteraturen och mot samhället. Med citatet ovan
menar de alltså att de som vågar kritisera manifestet vågar även kritisera
samhällets normer och är därför dadaister.
Bra länkar för den som vill läsa mer:
